Amiralitetskyrkans placering bestämdes redan i den första stads- och befästningsplanen år 1683. Ritningen över kyrkan, en centralkyrka i trä som rymde cirka 4 000 personer, antas vara gjord av Erik Dahlbergh. Kyrkan var ett hastigt uppfört provisorium för amiralitetsförsamlingen och invigdes år 1685. Den fick namnet Ulrica Pia (pia = den fromma) efter Karl XI:s drottning Ulrica Eleonora. Det dröjde något decennium innan inredningen var på plats. Vid en stor restaurering på 1980-talet återställdes den ursprungliga exteriören. Utanför kyrkan står den kända fattigbössan ”Rosenbom”, utformad som en båtsman från 1700-talet.

Amiralitetsklockstapeln, belägen i Amiralitetsparken, byggdes omkring år 1699 och angav tiden för arbetet inom örlogsbasen. Stapeln fick sin nuvarande yttre utformning år 1856, då dekorativa detaljer som hörnkedjor, listverk och halvmånformade fönster tillkom. Först år 1909 började klockstapeln att användas till kyrkoringning av Amiralitetskyrkan. Byggnaden utgör både ett landmärke och ett dominerande inslag i stadsbilden.

Rådhuset uppfördes vid Stortorget enligt den ursprungliga stadsplanen, men först efter stadsbranden 1790. Portiken, som finns i originalritningarna, tillkom först 1905.

”Vattenborgen.” Karlskrona led stor brist på tjänligt färskvatten och brunnarna på Trossö kunde omöjligt täcka stadens och flottans behov. Dricksvatten fick hämtas från Lyckeby, Nättraby och Ronneby i specialbyggda skutor. När vattenreservoaren år 1863 stod klar vid torget, den högsta punkten, innebar det ett stort framsteg för hälsotillståndet på Trossö. Hit leddes vatten i ledningar från Lyckeby. Att Vattenborgen liknar en normandisk borg är ett uttryck för det sena 1800-talets romantiska historiesyn.

”Grevagården” från 1705, var greve Hans Wachtmeisters privatpalats, byggt i karolinsk stil. Den byggdes vid en naturlig källa. Grevagården med intilliggande barockträdgård är en av få privata bostäder som sparades vid den stora stadsbranden år 1790. Den är till stora delar bevarad och inrymmer Blekinge museum.